Det är bråda dagar för Amanda Mair. Under sommaren har hon bara hunnit göra ett par nedslag i den svenska festivalsommaren, men i helgen kommer hon till Eriksdalsbadet för att framträda på Popaganda.

- Då får ni se mig och fullt band, med fullt ös. Jag ska spela låtarna från mitt debutalbum som kom i februari. Det känns jättekul att äntligen få spela i Stockholm igen, det är sällan jag gör det.

Amanda Mair intar scenen tidigt på fredagen och tänker stanna kvar efter spelningen för att titta på de andra banden. Mest sugen är hon på att se några andra svenskar som tar över världen låt för låt, Icona Pop.

- Vi spelade faktiskt på samma företagsfest än gång, innan de var så stora som de är nu. Jag uppträdde innan dem och tänkte efteråt ”vilka är de som är så bra?”.

“Mair sounds more like Kate Bush than Kate Bush”

Tidigare i år har Amanda Mair turnerat runt om i Europa, och även hunnit med en akustisk spelning i New York dit hon återvänder i november. Amandas familj har alltid rest mycket eftersom hennes pappa är från Österrike och mamma från Finland. Hon älskar att se världen, och det finns vissa skillnader på publiken hemma och utomlands.

- Jag var i Lissabon och spelade i helgen, och publiken var helt tyst. I Sverige står vi ju gärna och småpratar på klubb-spelningar, men ingen gjorde det där. Det är fint att få den uppmärksamheten.

Amanda Mair har sedan genombrottet varit omsusad såväl på hemmaplan som i USA och Storbritannien. Redan när hon släppte sin första låt för ett par år sedan skrev Washington Post: “The 16 (yes, 16)-year-old Mair sounds more like Kate Bush than Kate Bush does on her gorgeous, grown-up debut track”, och när det självbetitlade albumet kom i vintras löd rubriken på Aftonbladets recension “En av de bästa svenska debutplattorna någonsin”.

- Det var kul såklart, men pressande också. Det kom som en chock. Även om jag tycker jättejättemycket om låtarna själv, så hade jag inte alls förväntat mig att andra skulle göra det.

Vad tror du att all uppmärksamhet berodde på?
- Jag hoppas att det främst var musiken, men många skrev också om min unga ålder. När första låten kom var jag 16 år, och det gjorde folk nyfikna. Ett tag tyckte jag att det var tröttsamt, min ålder togs upp i varje intervju. Till slut undrade jag ”är det därför de skriver om mig?”. Jag går ju inte själv runt och tänker på hur ung jag är.

Amanda försökte undvika att läsa recensioner för att inte bli påverkad. Även om hon får massor av positiva kommentarer och bara en negativ så är det den hon kommer ihåg.

- För mig som alltid har uppträtt i vardagsrummet för mamma och pappa, som bara säger bra saker, var det lite tufft att människor jag aldrig ens hade träffat plötsligt skulle tycka till om det jag gjorde. Men det är samtidigt väldigt häftigt också.

Många artister idag lägger aktivt lagt ut sina låtar på Youtube eller Spotify i hopp om att nå ut, men Amanda Mairs karriär startade på ett annorlunda sätt. Efter påtryckningar från sin mamma spelade hon in tre covers i en studio för att kunna ge inspelningarna i present till sina släktingar, och sedan var det inget mer med det. Tills musikern som var med henne i studion, Tom Steffensen, visade låtarna för sin kompis Johan Angergård på skivbolaget Labrador. Skivkontrakt var ett faktum. Eftersom Amanda Mair aldrig hade gjort egen musik är låtarna på albumet skrivna av andra, men i framtiden vill hon gärna kunna göra materialet själv.

- Min trummis och jag har börjat skriva lite tillsammans för att komma igång. Det går bra! Det svåra är att få tid och ta tag i det, man har så mycket bilder av hur en låt ska vara, men det känns som att jag har saker att skriva om.

Vad har du för andra planer för framtiden?

- Jag har verkligen inga planer alls. Jag har ett år kvar i skolan, och sedan hoppas jag på att få fortsätta resa runt, spela och sjunga. Jag är ganska spontan av mig och tycker inte om att planera. Men en dröm vore ju att någon gång få ge ut ett helt album med låtar som jag har skrivit själv.

Lyssna på Amanda Mairs favoritlåtar här!